5 January, Tuesday, Day 274

An Ear on the Ground

I now get the impression that watches, skiing shoes and a late Christmas gift [mistakes by Swedish ministers during Christmas] are no worse than what most other people have done lately. No one seems to be bothered by a relatively unknown politician from the opposition travelling. 

Eliasson [DG of MSB, former Director General of a lot of things, the secret police among others] is a different matter. Here people seems to be quite upset. My guess is that this is because he is a real power person, maybe the person giving the power persons of today a face. 

His explanation that the journey to the Canary Islands was necessary was not a success. 

Eliasson is going to have a meeting with Minister of Interior later this week. I he leaves that meeting still being a DG, or with some other well-paid job, I think that the clay keeping this society together has visibly cracked up more. 

If Eliasson had made a poodle of Biblical proportions, the scale could have been a bit more even. 

Is this then normal thirst for blood? I do not think so. I guess that Eliasson's journey has become a symbolic matter for those who feel that there is a tax-financed power elite, living by rules that differs from others. I also think that there is another aspect. Us people are normally quite forgivning when it comes to leaders that we basically are satisfied with. The way I have understood it, Eliasson has not fulfilled this requirement in all of his posts. 

I caught myself wondering if it is wise to field critque against a former chief of Swedish Secret Police. But then I thought, "If Greidner [leading Swedish Socialist ideologist] dares, I dare."

Örat mot marken 

Tycker mig nu uppfatta att klockor, pjäxor och sen julklapp inte är större synder än vad någon annan har begått. En relativt okänd moderat som reser skapar en axelryckning. Vad det gäller Eliasson verkar dock skon klämma rejält. Gissningsvis beror det på att han är en riktig maktmänniska, kanske någon som ger dagens maktmänniskor ett ansikte. Förklaringen att resan var nödvändig sitter inte bra. 

Om Eliasson går ifrån det stundande mötet med inrikesministern med befattningen i behåll, eller med ett annat välavlönat arbete, tror jag samhällskittet synbart krackelerar ytterligare. Om Eliasson hade gjort norra Europas största pudel kanske vågskålen hade vägt lite jämnare. 

Är detta vanlig blodtörst? Jag tror inte det, jag gissar att Eliassons resa har blivit en symbolfråga för dem som anar att det finns en skattefinansierad maktelit, som lever efter andra regler än dem som gäller för oss andra. Det kan finnas ytterligare en aspekt. Vi människor är oftast väldigt förlåtande mot makthavare som vi i grunden är nöjda med. Som jag förstår det har Eliasson inte uppfyllt det här rekvisitet i sina befattningar. 

Jag kom på mig själv med att undra om det är klokt att vädra kritik mot en tidigare chef för hemliga polisen. Men så tänkte jag "vågar Greidner så vågar jag".